rubriken föklarar en massa men endå ska jag föklara vad jag menar med det.
jag saknar att vara hemma skulle bara vilja ta minea hem och börja en vanlig vardag hemma å inte spendera den på sjukhus, vissa dagar skänns det jätte tungt å vissa dagar går det, men jyst idag så är det en dag som jag skulle vilja hem med minea jätte mycket, men vi skall hoppas det inte kmr fler motgångar nu utan att det bara börjar gå bättre och bättre som det värkar att göra nu. läkaren är nöijd med henne och mjölken riner ner i henne bra nu :) idag är det en dag som jag också är ganska så glad för idag slapp hon kuvösen nu ligär hon mera i en säng med värmedyna under sig. alla motgångar börjar värkligen vara borta nu :) det finns många dagar eller mer varenda dag som jag har tänkt kan de inte vara jag som liggär där och är sjuk i ställe för min älskade dotter, jag har fällt tårar över hur orolig jag är har varit.
på julafton när jag själv ennu var dåligt i skick och satt mäst i rullstolen för att det tog så sjukt att gå och vi fick beskedet om att minea blir opererad grät jag mässt helatiden enda tills kirurgen kom in och sa att allt är stabilt då kunde jag släppa min nervösitet också. men endå skändes det inte bra att jyst hon har hamnat på en operation.
sittär nu igen på hotellet och funderar vad jag skall göra, jag har min andra älskling hemma så han kan man inte hitta på något med hellär men nu måste jag få tiden att gå så jag kan börja ta sängdags nångång ikväll också. tror nästa att jag skall bädda ner mig i soffan med min bok som mamma gav mig till julklapp (sommar i NEW YORK) och föstås halv 8 kmr ju salatut elämät som jag ennu är fasst i :) vet ej hur många år jag har spenderat min tid framför tv jyst halv 8 till 8 på kvällen :P nu skall jag bädda mig ner i soffan å läsa min bok så hejdå alla <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar